~Om Mig~
 

Jag heter Diana Stoll, mitt liv med hundar började vid 6 års ålder. Då var det mammas väninna som hade en korthårig Tax som jag var ute och promenerade med, sen var det andra vänners hundar som jag promenerade med. När jag var i tonåren blev jag "halvmatte" åt en Schäfer tik, som både var arg på hundar och barn, vi började  på brukshundsklubben och hon blev aktiverad, till slut efter mycket arbete med henne så accepterade hon både hundar och barn.

Vi blev uttagna till klubbmästerskap för ungdomar och representerade Stockholms avdelningens ungdomssektion. Vi tävlade i spår. Jag tränade även en annan schäfer som jag var promenadvakt åt.

Under sista skolsommarloven arbetade jag på Ebners schäferkennel och inackordering.

1976 skaffade jag min egna inköpta hund själv, från Ulla Britt Segercrantz, för hon var min extra mamma från brukshundsklubben, det var en underbar människa, hon tog sig ann ungdomar från Stockholmsavdelningens brukhundsklubb, henne kände jag från 1970-talet fram till hon avled i sjukdom 2003. Det var hos henne jag tyckte att Rottweilern var en underbar hund, hennes hundar var mycket duktiga i bruks- och bra utställningshundar, jag hade mycket stöd från henne. Med min första egna hund som alltså blev en Rottweiler Kibojas Rimba "Ra" , Ra och jag tränade och tävlade tillsammans  i lydnad /bruks samt utställning och hon fick en valpkull på 10 st som fick nya ägare som tränade i lydnad /bruks, vi behöll en tik som min yngre syster tog sig an och tävlade i bruks och utställning med bra resultat. Min andra Rottweiler tog jag från Australien det blev mer tävlande och utställning men hon var lite för liten så på utställning gick det inte så bra men en underbar hund trevlig mot folk och andra djur. Hon fick en kull där jag behöll en tik och min syster tog en hane, jag har tävlat i spår och sök med bra resultat.

1982 skaffade jag en otterhound, Kasebacken´s Zäta, från sveriges första födda kull av rasen, uppfödare Nadja Johnsson Göteborg.
Breezy blev FINUCH SUCH och fick lydnadsdiplom, vi tävlade även i lägre klass spår, hon var mycket bra spårhund, tränade lite sök också.
Det är en mycket aktiv hundras som behöver aktiveras som en riktig brukshund.

1998 kom första Norfolkterrien in i familjen. Min vänninan Marie Holmqvist med Watersheen´s kennel hade skaffat rasen några år innan ,och vi hade pratat hemma om att skaffa en liten hund, min son Christopher sa bara en dag att en Norfolkterrier skulle vi ha så det blev en från Watersheen´s.

Watersheen´s Fire My Fire blev min stamtik.